Rubin Adolf Fransson föddes 1897-07-17 i Betsele. Han var barn nr 7 i en syskonskara på 10. Äldsta hittills kända anfader i raka led var Johan Ersson i Burträsk, född 1702. På mödernet är Lisa Löfgren i Robertsfors äldst, född 1783.

Rubins pappa var Frans Gustaf Jonsson, född 1857-04-23 i Betsele och död 1934-11-28 i Betsele. Frans gifte sig 1883-10-01 med Selma Viktoria Jonsdotter, född 1863-03-05 i Tuvträsk och död 1953-10-25 i Betsele.

Rubin och Hildegard gifte sig 1917-10-21 men skilde sig 1955.

Rubin kände starkt för skogen och vattnet. Han skrev i mitten av 1950-talet en artikel som hette "Skogen är vår arvedel". Skogen och vattnet gav honom hans utkomst men han kände också tillfredsställelse över att vistas i skog och mark, där jakten och fisket kunde utövas.

Han förstod ganska snart skogens värde, men insåg också skogsarbetarnas dåliga villkor. Detta ledde honom tidigt in på den fackliga banan. År 1936 blev han distriktsordförande och 1948 ombudsman i Skogsarbetareförbundet. Den tjänsten hade han fram till sin pensionering. Han var också politiskt aktiv (s). Han satt två perioder i landstinget och tre perioder i kommunalnämnden. Dessutom var han en flitig skribent i ortens tidningar.

Rubin avled 1972-04-07 i Lycksele.

Hildegard f. Bjurén föddes 1898-05-03 i Norrbyberg. Hon var barn nr 3 i en syskonskara på 6. Äldsta hittills kända anfader i raka led var Mårten Mårtensson i Fahlträsk, född omkring 1660. Han var den förste åbonden i Fahlträsk. Han var också klockare och länsman. Hans far var same. På mödernet är Catharina Michelsdotter i Nordmaling äldst, född 1779.

Hildegards pappa hette Anders Fredrik Bjurén, född 1873-05-16 i Bergvattnet, Lycksele och död 1921-05-25 i Norrbyberg. Anders gifte sig 1896-03-13 med Hulda Kristina Erika Eriksdotter, född 1872-11-07 i Fahlträsk och död 1945-12-10 i Norrbyberg.

Vi vet inte så mycket om Hildegards barn- och ungdom, utom att hon arbetat sommartid som getare hos någon bonde i Fahlträsk.

Hildegard dog 1970-10-12 i Betsele.

Källa: Gunnar Rubinsson, 1992.

I oktober 1992 skrev dottern Gunhild följande om sin mor:

Hildegard

Mamma var en hemmets kvinna. Hemmet och ladugården var hennes arbetsplatser. Hon tyckte om att arbeta i ladugården, trots att det var så tungarbetat. Särskilt på vårsidan då brunnen sinade.

Men hon var inte obekant med mer seriösa arbeten om man så kan säga. Jag tänker bl.a. på de mattor hon vävde. Några av dem finns i min ägo. Jag har aldrig sett trasmattor med så fina mönster och färger som de hon vävde.

Om hon hann sätta sig en stund under dagen, hade hon alltid sin stickning i händerna. Det vore intressant att veta hur många sockor och vantar hon stickade unde årens lopp.

På äldre dar, när hon hade mera tid, gjorde hon många andra fina handarbeten, saker som det förvånar mig att hon kunde göra.

Mamma tillhörde Socialdemokratiska Kvinnoklubben i Lycksele.

Hon hade god kontakt med grannarna och vänner i övrigt.

Hon kom till Betsele i unga år och blev piga hos Ludvig Perssons, då Rubin började kasta sina blickar på henne.